viibacken.blogg.se

riktigt vad jag ska skriva. Det som jag har ansett vara det enda hindret från att vi skulle få åka på vår resa, har inträffat.
VATTKOPPOR!
Jag är så jäkla ledsen, arg, frustrerad jag är nog allt man kan vara på känslopalletten. Så jävla orättvist, som vi sparat och längtat..
Vet att jag låter som en gnällig unge, men vet ni, det skiter jag i!
Min blogg jag får gnälla bäst fan jag vill.
Tycker så himla synd om Nellie, hon är så duktig. Kliar inte på sina koppor utan kämpar på fast att det är jobbigt! Hon är relativt pigg min lilla prickunge.
Alla sköterskor och läkare vi pratat med säger olika, en del ger oss hopp om att vi kan nog åka en del säger att det är helt kört.
Så vi dras verkligen mellan hopp och förtvivlan.
Önskar att jag visste status på lördag, då skulle vi kunna ta tag i att avboka och leta ny resa redan nu. Denna ovisshet gör mig tokig.
Men det värsta är att det finns inte så många resor eftersom det är slutet på säsongen.. Så om vi ens kommer iväg återstår att se.
Och igår som att det inte var nog så hittade Conny några ringformade utslag på Selma. Så till Martina barnsjukhus med lillfisen. Läkaren visste inte var det var, men eftersom vi ska åka så skrev hon ut Pevaryl som jag ska ta på om det inte försvunnit efter några dagar.

Håll tummarna snälla ni!
Kram på er

länge sen nu. Det har hänt ganska mycket sen sist, jag kommer inte ha tid att berätta allt som hänt, kanske vissa delar av det.
Nu räknar vår familj ner dagarna tills det är dags för avfärd mot Thailand. Som vi har längtat!
Lovar att inte hålla mig borta från bloggen, så här länge igen.
Så vi hörs snart!