viibacken.blogg.se

Igår var jag hos Polisen och fixade pass till Selma. Jag hade bokat tid några dagar tidigare via nätet, supersmidigt.  Det var hur mycket folk som helst och väntetiden var ca 1 1/2 timme. Jag kom 10:45 registrerade oss, tjholahopp 10:55 visas vårt nummer och det var således vår tur. Varför bokar inte alla tid??

 

Det var lite konstigt för polisen frågade mig om hur lång Selma är uppskattningsvis? Men varför ska det uppgiften stå i ett barnpass som ska räcka i 5 år? Förra månaden var hon 66 cm, så nu kanske 68? Nästa månad 71.. Men ingen fråga om ögonfärgen, det vet jag att jag fick ange när jag gjorde Nellies pass, när hon var 8 månader.

 

Det var inte det lättaste att ta kort på en tjej som väger 10 kg, utan att jag skulle synas. Jag hade mitt ben på en pall, på benet skulle jag sätta Selma, hålla i henne samt luta mig onormalt långt bakåt så jag inte kom med på bild. Kan tala om att det var inte helt simpelt!

Sen tog den kvinnliga polisen fram en pinne, med något oidentifierat mjukdjur på, så att Selma skulle titta rakt fram. Och eftersom Selma är en mycket smart tjej, så log hon tills det där odjuret kom fram, när hon fick syn på djuret blev hon väldigt skeptisk. Första bilden blev tydligen för mörk, så den fick tas om.

Vid det laget hade mina armar börjat att små skaka.

Jaja, men håll 10 kg själva sådär så får ni se!!

Fram med pinnen med odjuret igen, luta dig längre bak säger poliskvinnan, medans hon försöker få Selmas uppmärksamhet.

Jag är nu på väg igenom det dammiga röda (?) draperiet, samtidigt som jag försöker hålla mina skakande armar så stilla som möjligt, så inte Selma blir helt suddig.

- Sådär sa polisen, nu fick vi ett godkänt kort, du kan kolla i skärmen där. Jag tittar och ser en Selma som är lite på snedden så att ögonen ser osymetriska ut, kinder ser ut som bulldogskinder (mer än vanligt) och tittar väldigt frågande in i kameran. Jag börjar att skratta så tårarna rinner, både för hur Selma ser ut och av rädsla för att jag måste göra om allt igen.

Polisen tittar på mig och säger vi kan göra om bilden om du vill?

- Nej, säger jag den bilden ska hon få ha och vem vet det kanske blir på studentplakatet en vacker dag. 

Poliskvinnan tittar på mig som att jag är lite galen, känner mig också lite knäpp.

Men det där gör jag inte om igen, för det orkar jag inte!! Den bilden kommer mitt barn alltid att vara sur på mig för! :-)

 

Sen när vi gick därifrån ringde jag till jobbet och hörde om det var någon som ville äta lunch med mig, fick med mig Camilla J och Helen. Vi gick och åt kinabuffen. Och det bästa av allt jag fick massor med skvaller, från kickoffen som hade varit i helgen. Så trevligt att sitta och prata en stund! Tack tjejer det behövde jag!!

 

Mötte sen upp Sofie, vi gick en sväng på stan, visade amningsrummet i Gallerian, tog en fika gick lite ärenden. Mötte lite folk som jag kände, en person satte lite griller i huvudet på mig som jag måste tänka igenom...

Men jättemysigt att bara umgås. Nu längtar vi efter att Sofies bebis ska komma snart, 14 dagar kvar till bf. :-)

 

Idag fyller världens finaste Emil 8 år!! Emil är vår fadderson och betyder så otroligt mycket för oss!

Hipp hipp hurraaaaa för bästa Emil!! Vi älskar dig. <3